Fjällfarmens kennel
Finsk Lapphund - Lapsk Vallhund - Svensk Lapphund
Om kenneln - Hundar - Valpar - Kontaktuppgifter
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



                                                             LAPPHUNDEN -

                                            En  NÅDAGÅVA  från  HÖGA NORD

Han blev oss given som Nådagåva. Från urminnes tid var han jägare, väktare, vallare och älskad vän hos sitt folk. Han var sin Herre Samens lojale medarbetare och älskade honom villkorslöst .  

Så kom skotern och helikoptern. De var hans Herres väktare nu. Han var inte behövd längre - men han var omtalad av trappers och blev återfunnen av upptäcktsresande – i sista stund! Hans kvarleva blev räddad och tryggad av uppfödare i Höga Nord. Som högt aktad Lapphund såg han dagen gry.

Hans forntida arktiska arv lades i våra händer – ett arv att värna om. Hans framtid har anförtrotts oss. Han blev oss given som Nådagåva.



Här på FJÄLLFARMEN bor vi med våra lappisar! Det är härligt här uppe i norra Dalarna. Vi har storslagen natur med älv och vildmark inpå knutarna som bjuder oss både stillhet och frihet. 1987 flyttade vi hit invid min fars fädernegård i Utsjö vid Västerdalälven. Med skog och mark och vad gården bjöd oss såg vi äntligen vår chans att börja med lapphundarna. Vi går med hundarna lösa från dalgången upp i bergen längs en gammal fäbodväg medan de får olika uppgifter att lösa.

Våra lapphundar är ett resultat av lång erfarenhet i en långsiktig avelsplanering, där vi lagt stor vikt vid de obesläktade blodslinjer, som våra resor av sökande efter naturättat avelsmaterial i Sameland bjudit oss genom våra inregistrerade samehundar - ett arv att värna om.

Vi föredrar den robusta och tåliga typen med rätt polarpäls - en kompakt "nalle", kort och grovt byggd - med ett stadigt temperament som ger våra valpköpare en lojal och tillgiven kamrat med ett härligt baslugn i alla lägen. Denna godmodiga karaktär har präglat dess sinnelag och arbetssätt och har från urminnes tid
formats av samernas hårda avelsurval och av den vrångaste natur, hårdhänta fostrare som gav den ödmjukhet och styrka.

Vi har 29 års erfarenhet av uppfödning med lapphundsraserna, Svensk lapphund, Finsk lapphund och Lapsk vallhund. Jag har varit aktiv inom klubben som avelsråd i AK från och till under åren. Mitt bidrag till raserna ser jag i Genetiken, Avelslära, anomaliers arvsgång o s v, att bredda aveln och undvika defektgeners nedärvning. Stor hjälp och nytt blod har vi även fått av de många hundar vi importerat från Finland till raserna. 

Skk:s utlåtande om oss: Glada och trevliga hundar, samtliga i bra kondition och tillgänglighet. Hundarna aktiveras genom promender och skogsturer varje dag. Använder endast meriterat material i aveln. Valpar föds upp inne i bostaden. Arbetar aktivt för genetik (anomalier) och intag av importer. Har godkänt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnd. 

Vi började med Svensk- och Finsk lapphund 1988. 1992 drog vi upp till norska Sameland för att finna rastypiskt avelsmaterial med nya blodslinjer till rasen Finsk lapphund. Vi såg många hundar, men när jag lade ögonen på Gieris visste jag bara att vi måste få henne med oss hem! 1993 inregistrerades hon till rasen med hjälp av SKK. Året därpå kom Saike (hennes halvsyster) till oss från en liten sameby norr om Kautokeino.  Saike blev inregistrerad året därpå. Vilka lappjäntor! Dessa två sametikar och Tjahkens Aika (från de "vanliga" linjerna) kom att utgöra vår avelsbas på Finsk lapphund. De är alla borta nu sedan några år. Aika blev 15 år, Gieris 16 år och Saike 14 år. De var aldrig någonsin sjuka under sina långa liv.

L
A P S K  V A L L H U N D !

Vill lägga renhunden här emellan, eftersom den är mycket viktig för oss!
Ola och jag hade länge talat om att det var märkligt att rasen inte fanns i Sverige, när den nu var etablerad i Finland? (Det fanns dock två gamla tikar i 10-årsåldern, Taiga och Tundra som faktiskt var inregistrerade på rasen, men de hade aldrig fått valpar, otroligt)! 1993 fann vi äntligen material hos samerna för att kunna starta upp rasen LAPSK VALLHUND i Sverige. Det var med den samiska tiken LAISA. På rekommendation av Marja Talvitie (som byggde rasen i Finland) mönstrades hon in på Stora Stockholm 1993. LAISA registrerades in och födde sin första kull 1994 som den första registrerade kullen i Sverige och med det såg rasen sin början i Sverige.

Ola hade varit upp till Nordnorge för att hämta en härlig hane, Lurfi (som vi ville registrera som Finsk lapphund. Vi placerade honom hos Leena Axelsson, Arbalas kennel). Men det var då Ola samtidigt träffade LAISA, så han kom hem med bägge två. Jag tror jag slutade andas när hon hoppade ur bilen här på Gården, hon som var som klippt ur den finska rasbeskrivningen för Lapsk vallhund! JAG KOMMER TILLBAKA till henne och hur vi började bygga rasen i Sverige, men fortsätter nu med den finska lapphunden, eftersom vi började med den rasen först! 


För att se flera bilder på hundarna som är presenterade i texten (här under) - gå längst ner på sidan till HUNDAR (med blåa klickbara namn)! 

GIERIS  -  för att läsa den artikel som jag skrev om hur det gick till när vi fann GIERIS hos samerna - gå även då till HUNDAR och klicka upp hennes namn!



GIERIS - alltid så lycklig, påhittig och full "i tok"! Hon hade alltid så mycket att göra och visste alltid vad hon ville - en mycket stark personlighet och väldigt självständig. Gieris betyder kärleksfull och ömsint på samiska - just så var hon i första hand! Vi saknar henne varje dag, ser henne i alla situationer hur hon skulle ha gjort.



En av Gieris mångfärgade kullar. Många fina år fick vi tillsammans och mycket lärde du mig. Jag håller på att skriva en bok om Dig! Det var stort att få ha dig hos oss. Aldrig mer får jag en sådan jänta, det händer en gång i livet - för de flesta händer det aldrig ..   

SAIKE -  För att läsa den artikel som jag skrev om hur det gick till när hon kom till oss från Sameland - gå även då till HUNDAR och klicka upp hennes namn! 

 

Saike - mitt hjärtas Drottning var du! Du var så mjuk hela du i ditt sätt att förhålla dig till allting, men det fanns inga veka drag hos dig. Du var bara så mån om att vara till lags på alla sätt, trogen var du. Du behövde mig mera än Gieris och alla de andra. Du vek aldrig från min sida. Saike betyder mjuk på samiska. 



Kunde vi någonsin ha funnit en mera rastypisk jänta än Dig? Vet inte, troligen inte - men ett vet jag - du var den gooaste hund som fanns, så blid i ditt väsen - din kärlek och tillit till oss var nästan stor att bära ..

TJAHKENS AIKA



Aika, så vacker och kompakt byggd, ändå bara 1 år här. En redig tjej, alltid glad och trevlig, men även hon en stark tik - hon var ledartiken hos oss. "Stor i korken" ibland, men alltid snäll ändå.



Storvinnaren INTUCH SUCH NUCH Tjahkens Aika, född -90, Årets Tik på rasen -91, 92, 93, 94, 95, slagen av sin dotter Fjällfarmens Lova -96! Det var så roligt och lätt att ställa Aika och det var inget som jag lärde henne. Hon älskade att showa och dansa i ringen och stod som en "general" så fort hon fick domarens uppmärksamhet - vi for runt i hela Norden och hade jättekul :o)) Det var så vi lärde känna många uppfödare och hundfolk - och fick vänner för livet! Aika var lika frisk och pigg tills bara någon månad innan hon fick somna in. Då var hon 15 år och hade lämnat många riktigt bra avkommor efter sig.

Vi har "förvaltat" dessa bastikar väl i avelsarbetet. De och ingen tik efter dem heller har någonsin parats med samme hane två gånger. Det har känts som slöseri och varit genetiskt ointressant, eftersom den kombinationen redan fanns. Vi har istället varit måna om att hela tiden bygga nya linjer från denna "stomme" för att bredda aveln, för att "bygga ut" och bevara den genetiska variationen. Det har inneburit att inte bryta deras generationer, utan att fortsätta tiklinjerna oavbrutet. Vi har också försökt förvalta de nya tiklinjer som vi tog in senare genom importer från Finland. De har blivit många genom åren, ca 30 hundar.


IMPORTER 

Vi har fått ovärderlig hjälp från finska uppfödare som alltid ställt upp på det mest fantastiska sätt och gett oss det bästa från sin avel, både vuxna och valpar ur linjemässigt åtråvärda kullar. Jag vill särskilt nämna Leila Torkkeli, Risukarhin kennel som lät mig förstå renvallarlinjens värde. Leila gav mig två härliga renvallartikar, Risukarhin Nukke och Tsabba Tsuku. Stor del av renvallarlinjens avel är hennes verk, ett livsverk som jag fick lära mig känna enorm respekt för! Hon har varit med från början.

Tsuku var en härlig tik och linjemässigt särskilt intressant, för hennes far var en inregistrerad samehund! Senare kom också Risukarhin Fauni - vilka flickor! Jag tog en kull på dessa tikar för att bredda aveln, sedan placerade jag dem till uppfödare som jag visste kunde förvalta dem i aveln, eftersom vi inte kunde ha för många hundar hemma. Vi har haft som policy att dela med oss av alla linjerna till andra uppfödare och har sett det som en möjlighet till hjälp att få aveln breddad i Sverige.

Från Terttu Hakala,Terkakan kennel har vi köpt många hundar. Terttu är den som har lagt ner mest jobb på oss. Hon har varit en helt fantastisk hjälp med blodslinjer och hjälpt oss med hanar i Finland till både våra tikar - och till sina egna, för att vi skulle få bästa nyttan av linjerna. 

Från Eeva Niemi, Fidelis kennel har vi köpt många valpar med nya bra linjer för vår och Sveriges räkning - ja, kennlarna är många flera som hjälpt oss med nya linjer.   


LÄNGRE NER UNDER HUNDAR (med blå klickbara namn) SKA JAG PRESENTERA ALLA VÅRA IMPORTER MED BILD.    

 

Risukarhin Nukke - betyder Docka och hon var näpen som en docka, men .. mycket odygdig! Nukke gav jag sedan till Raili Molin - tyckte det var i sin ordning eftersom hon är Leila Torkkelis dotter och hade nytta Nukkes blodslinjer i sin avel.

    


Tsabba Tsuku - oj, vad det finns mycket att berätta om denna jänta! Hon "pratade" jämt och tyckte en massa saker - vi kallade henne Koko! Hon kom till Anette Eriksson, Samejäntans kennel. 

 

Risukarhin Fauni - röd och grann! Hon var faktiskt så här röd! Fauni var en mycket kompakt tik, grovt och vackert byggd. Hon kom till Ann-Britt Waldau, Kastanjetorpets kennel.  

 

Iresa Karvakasa - betyder pälshög! Mycket päls hade hon verkligen. Hon var sobel (röd). Hon kom till Anette Lundgren, Rävrackarns kennel. Anette hade redan tidigare Fjällfarmens Lilla Laura efter vår inregistrerade sametik Gieris.



Ikimuiston Dulin "Minnie-Laisa" - en sådan flicka! Även här var det Leila som ordnade så att jag fick tag i denna underbara importtik från Ikimuiston kennel. Därifrån köpte jag även importhanen Lecibsin Mieletön Murre "Murre", som jag placerade hos Pia Juhlin, Black Blossom kennel. Hon skulle bara låna honom över en helg, men han hittade aldrig hem igen :o)      

  

   
Dela med andra på Facebook